KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Högeruds, Värmland 1935

Gastar

Berättare: Lantbr. Alfr. Andersson, Ingersbyn, Högerud (f. 1853)
Upptecknare: Maja Ericsson

Transkriberad uppteckning

Gasten hörde jag talas om, den var framme ibland, det var ett ovanligt oväsen då, o det bådade olycka.

Socken Högeruds
Landskap Värmland
Härad Gillbergs hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Gastar

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Högeruds, Värmland

Lucia /kortfrågelista/

På 1880-talet förekom på denna ort att man morgonen till Lucia-dagen hade trakte- ring i mat och dryck utöver det rent var- dagliga. Benämning för denna traktering: "Lus- sebete, lussesup, lussebröd". Denna traktering bestod av lussesupen, ost och smörgås på sängen. Det var första mål- tiden. Istället för brännvin så serverades kaf- fe. Det blev ju ganska vanligt på 1880-talet. Den egentliga frukosten blev litet senare med kött, fläsk, korv, revbensspjäll, brännvin och dricka. Man har talat om, att man skulle äta tre frukostar före dager. Mer än en blev det i varje fall för di var inne och åt rätt / som det var. Kreaturen fick ett mål med det första en hade kommit ur sängen. Då skulle en tala till dem och säga: "Ät väl, trivs väl, det är lussemôran." Man skrämde barnen för lussenatten. Det har jag i minnet. "Lussefâla" kunde vara ute. Det skulle vara en hop spöken. Före 1880 fanns ingen som gick Lucia här. Det mins jag ingenting till /flera gamla med samma uppg. Uppt. anm./. För omkring 25 år se- dan kom Lucia från grannstugorna. Lucia bjöd då på kaffe och "lussekatter". Hon var vitklädd och hade en lingonriskrans på huvudet och ljus i den. Numera så förekommer det att en till Lucia utklädd flicka kommer och bjuder på trak- tering /kaffe och småbröd/.

1938 Läs sägen →
Högeruds, Värmland

Påsk

Det var vanligt, att di passa på och gav "långfredagsris" åt dem som sov längst om morgonen på långfredagen. Det skulle vara en påminnelse om Jesu pina. Småbarn skulle risas, om det var så att en trodde att en fått en bortbyting. Man tog vide- eller sälgkvistar och bar in och satte i vatten. De skulle bringas att slå ut till påsk. Kallades för palmer. Festeldar /"påskeld"/ endast om påsk- afton.

1938 Läs sägen →
Högeruds, Värmland

Vårhalvåret

Den 16 eller 18 maj släpptes korna ut första gången på våren. Fåren släpp- tes ut innan all snön gick av marken. Mins att en fick bära lammungarna över snö- fläckarna. Linet såddes på Beda-dagen. Kornet sådde en samtidigt med havren. Havren såddes i mitten av maj. Den skul- le vara sådd till den 25 maj eller Urba- nus. Höstråg såddes i början på augusti. Omkr den 9 eller 12 aug. kunde en så gammal råg. Råg av årets skörd såddes inte förrän bortemot den 20 augusti. Vetet såddes något senare än råg. Men / det var så litet vete sått den tiden. Ärterna såddes i början på maj. Någon viss dag mins jag inte. Rovorna såddes med det sista. Men före Urbanus. Den första potatisen sattes i början av maj. Sedan kunde det dröja till efter havresådden. Började först med ängsslåttern. Bruka vänta till dess att gräset var moget. Det var mesta kraften i det då. Myrslåttern blev med det sista. Blev ingen början förrän 14 dagar efter midsommar. En var så rädd för att slå gräset för tidigt. Det var få år som en fick skära råg de sista dagarna i augusti. Blev mest under första delen av augusti. Havren i slutet på augusti och fram i september. Den första metardagen var Pingstdagen. Midsommardagen kunde en börja att bada. Se'n / var det inte farligt att bada ute. Se'n kun- de en hålla på att bada under juli och augusti. I mitten av maj börja en att gå barfota. När vårfrudagen var inne, så skulle en sluta att använda lyse inomhus morgnar och kvällar. En var så glad då att en slapp att vara tillhanda med lysestickor. Den 16 maj var folk ute i skogarna och skrek "Pergrinus". Det var för att var- garna skulle hålla sig borta från mar- kerna, där en bruka att valla kreaturen. Detta var brukligt så långt jag mins till- baka. Men vargskallen var nästan bortlagt i mitt första minne, så det var mest så- dant en hörde de gamla tala om.

1938 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //