KORPSKRIFTEN

...
Meny

Djur

Berättare: Johan Olsson (f. 1869)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

På 1850-talet graserade vargarna i skogarna här De jagade å rev sönder alla slags djur. Så bar det sig, att Boll-Mattes i Björbysätra blev skyld för, att han hade trollat bort getter. Om jag inte mer kan, sa- de Boll-Mattes, så skall både den onde å vargarna bort från trakten. Så nu skall vargarna få springa så länge klorna håller på dem. Efter den betan kom vargarna bort. Man såg de sista vargarna år 1853. Det var allmän tro att Boll-Mättes hade stämt bort vargarna. Finnarna kunde sådant, om de ville. "Lekatten" var farlig. Om han bet så var det värre än om orm hade bitit. Han tog åt ådrorna. "Skrea" är en massa små maskar. Hon liknar ett långt band. Det är inte ofta man får se henne. Men det skulle inte vara något ont levande väsen. Tvärtom / hölls hon för att vara god. Om man fick se henne så skulle man lägga ut ett bjällband (band som man knöt bjällan på kon med), å så skulle skrea rinna över det. Om det gick att få henne över, så skulle det bli lycka för hem å kreatur. Det var ingen, som fick se skrea, som inte skyndade hem efter ett bjällband å lade ivägen för henne. Skatan är inte ansedd som lyckofågel. Det var just ingen som ville våldföra sig på henne el. hennes bo. Bäst om hon fick vara i fred. Hon för något ont med sig. Om en höll efter henne, så fick en so- ta på ett eller annat vis. Flädermusen ("läderlappen") hörde till den ondes anhang. Men om en kunde få fatt på en sådan å få ta reda på blodet, så skulle det gå an å få ett fruntim- mer som tokig efter en, om en fick det blodet i henne. Så hörde jag de gamle ackorderade. Göken kan förutsäga ens ålder. När en får hö- ra honom gala, så skall en fråga såhär: "Gök på kvist / säg för visst hur många år jag leva får, kuku, ett tu _ _" Göken slutar gala när han får se hösåtorna, el. "häjs- sorna". Om en går ut på morgonen med fastande mage å får höra göken så blir en sjuk. Kornknarren kallades för "rôgskerka". Det skall vara fruntimmer som inte har lyckats att få karl i livstiden. När de dör, så får de fara som "e rogskerke" å skrika på karl. Om hon var något särskilt för säden vet jag inte.

Socken Vitsands
Landskap Värmland
Härad Fryksdals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Djur

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR