Transkriberad uppteckning

I Jutomsberget och vid Asped var det fullt med "bergfolk", efter vad folk hade att tala om. Men de flyttade därifrån när de fick höra kyrk- klockorna. När de flyttade så var de inne i Vad- je på ett ställe, för det skulle vara en gum- ma där som hade en "bergfolksko". Den ville de ha med sig. Den kon hade så långa horn å en lång svans. De fick aldrig in henne i ladugår- den. Dit ville hon inte gå. Gumman ville inte lå- ta veta om, att hon hade en sådan ko. Den mjölka- de mycket mer än vanliga kor. Men gumman ha- de haft intim förbindelse med "bergfolket". "Bergfolket" hade både hund å kor. Hunden skäll- de tre gånger i taget, så var han tyst dess emel- lan. - "Bergfolkskor", "bergfolkshund". / En gammal gumma påstod, att "bergfolk" hade bott under ett stall. En kväll kom "bergkäringen" upp å bad hust- run i huset att hon skulle komma med å förlossa ett barn. När det var färdigt, så sade "bergfolkskäring- en" till den andra: "Nu när du går upp skall du passa dig noga å gå upp precis i det hörnet som jag säger dig. För när du skall gå upp, så kommer min man å kastar ett rödglödgat järnspett, som är meningen skall träffa dig. Så var det en "berggumma" som hade förlorat sin kärnkäpp, så gick hon till en gård å ville låna en sådan. Då sade hon: "Käre grannemora mi, lån' mej fjockedocka di, för ja' ska fjocke lite grann, du skall strax få igen'a." När hon kom tillbaka med kärnkäppen, så hade hon en stor smörklick på den.