Transkriberad uppteckning

Häcken i Rattsjöberg kunde skaffa vind när han ville, så att han kunde fälla skogen med vinden. Han dog i Rattsjöberg 1669. Det skulle vara av de första fin- narna. Den gubben skulle vara så hård och elak och full med trolldom. På gamla dagar miste han synen. Vid den tiden hände det att de hade ett gille i en stuga. Sonen till Häcken red dit. Då fick de honom mellan bordet och en bänk å klämde ihjäl honom. Häckefall hette stugan som han bodde i. - Ett år hade Kollerudsgubben bråtat sitt fall före Häcken. Häcken lovade "Kollern" råg, om han skulle vänta. Men Kollerudsgubben trotsade. Då kom en del att brän- na i Häckens fall. Men då gick Häcken å skar tre kors i ryggen på Kollern och saltade i såren. Vid Bruket hade de en bruksbyggmästare som kunde / ett och annat med trolldom. Så hade han byggt en kvarn. När brukspatronen kom å skulle mala å pro- va kvarnen, så fick han henne inte i gång. Han hade flera att försöka, men det gick inte. Då bjöd han bygg- mästaren till sig en dag på kalas, och menade, att han nog hade fått för litet för att sätta upp kvarnen, men brukspatronen skulle öka på. När kalaset var fär- digt, så sade byggmästaren att de kunde gå å dra på kvarnen. De gick, å kvarnen sattes igång. Se'n gick den så länge byggmästaren ville. Det var en pojke nol från socknen å ställde med fallråg. Han fick se kreatur komma på fallet, då ställde han sig på knä, genast kom björnen å slog ned korna. Björnen var alldeles vild, för han blev så, när han blev ställd att slå ned boskap. Det var synd om björnen, för han ville inte det, men han hade blivit ställd i den ondes tjänst. En gång bröt det ut skogseld. Då var samme poj- ke vid den gården. "Om ni ger mig en tobakspalt, så skall jag släcka elden åt er", sade han. / Han sprang runt å rökte. Överallt där han sprung- it, slutade elden att brinna. En annan gång var han i Åtodalen. Då blev det eld i ladugården. Då stämde han elden mellan ladugården och logen. Han tog en våt skjorta på sig å sprang genom elden mitt mel- lan ladugården och logen. Å där sattes gränsen för el- den. Den tog sig inte längre. Min farfars farfar var så pass, att när han gick ut å gjorde några konster med kniven, så delade han molnen, så att inte regn föll. Han var inte finne. Denne gubben hette Nils Olsson å var född i förra hälften av 1700-talet.