Transkriberad uppteckning

Det fanns "tömtgôbber" i Täppa. Husbonden där var i vedboden en lördagskväll å skiftade skaft på en yxa. Strax efter så började det packa på samma vis. Gum- man vart sint på gubben som inte visste bättre. "Vän- ta du bara tills de får yxan på", svarade gubben, "så blir det nog tyst." En annan kväll hade de haft murmästare i Täppa, å han hade kommit att hålla på något sent. Då höll det på att mura fram till klockan 12 på natten. Det var en viss bestämd tid på kvällen som var farlig och då man inte skulle uträtta något bullersamt arbete. Bara det gick över den tiden så var det inte farligt. Tomtgubbarna var små. Gumman i Täppa ha- de mött en. Han var som ett femårs barn. Men han såg såg gammal ut. Det enda hon kom ihåg / var att han hade en röd huva på huvudet. Det var en kvarn här bort vid Vägsjöfors som tom tar- na höll till i. En gång stod det inte till att få upp dörren utan de fick sätta en häst intill å köra upp henne. De trodde att tomtarna stod på inersidan å höll igen dörren. Om mjölnaren lade sig å somna- de så blev han väckt av "tömten" ifall att kvarnen gick i sko. Far talade om, att han hade blivit väckt av "tömten". Det var en gång, som ett par kvarn- gubbar hade suttit å ätit fläsk i kvarnen. Så ha- de de somnat å inte tagit tillvara fläskbenen efter sig. Så var det en tomte som slog en av gub- barna i huvudet med ett fläskben. Om tomten fick fägnad, så var det inte farligt att han ställ- de till något ofog. Han var nöjd med vad han fick, mjöl, bröd, smörgås el. tobak. Det kvittade lika.