KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Kungsäters, Västergötland 1935

Trettondedagen och Knut

Berättare: Anna Nilsson (f. 1854)
Upptecknare: Stina f. Christensson Bergman

Transkriberad uppteckning

Nu är julen och det granna bröt slut, sa de om Knut. Men så skulle de ändå gömma till långfredag. De la sådana kakor i havrebingarna och täckte dem med havre. – Om Knut tog de ut julahalmen med. Vem som kom Knutadagen blev deras Knut. Och den skulle äras så.

Socken Kungsäters
Landskap Västergötland
Härad Marks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Trettondedagen och Knut

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Kungsäters, Västergötland

Odens jakt

Joajakta har jag hört talas om, det var som en fågel som flög. August Kristiansson, f. i Kungsäter 1868. Hoajakta for före i luften och bräkte som en get. Det skulle vara en, som hade skjutit. Gunnar f. i Kungsäter. Joajakta är något, som går i luften. Gubbe i Gunnarsjö.

1940 Läs sägen →
Kungsäters, Västergötland

Årsgång.

De gick årsgång jula afta om kvällen tre gånger avigt kring huset, och då fick de se den de älskade och de som skulle dö. August Kristiansson f. i Kungsäter 1868 Årsgång de var te gå runt ikring husen jula afta tre gånger och inte tala, och om det var en ung tös, så skulle hon se sin blivande karl. Och så mötte de likfär- der och hörde vad de skulle göra under året. Gunnar f. i Kungsäter

1940 Läs sägen →
Kungsäters, Västergötland

Husdjur

På våren skulle de stryka kreaturen med handen över ryggen innan de släppte ut dem. Det var för att de inte skulle få trollskott. Den idén hade mina föräldrar. Om de köpte någon ko, och den längtade, skulle de försöka få något från det stället, där kon var kommen ifrån, och ge den. Och det skulle de inte be om utan stjäla. När korna hade kalvat, hittade de på de skulle ge dem en massa dyvelsträck, orsten – det gick här knallera med; det är svart – och så vitlök. Innan de släppte ut en ko, som kalvat, skulle de stryka den längst ryggen och röka den med svavel. Det var för att den inte skulle få trollskott. Och när de hade mjölkat en nyfödd ko, skulle de hänga något över spannen när de gick över gården. Det var för att inte någon 'löe' skulle blåsa ut, så att några fåglar kunde få tag i den. Då kunde där bli sjukdom i lagården. Om man gav bort någon mjölk och inte doppade 'glör' i den, kunde / man få svårt för att få smör, sa de. Svansen växer ju till och blir lång på korna, så den skall klippas en gång om året. Då skulle de ta den biten de klippte av och slå ett kors över kon med. Men vad det var för, vet jag inte. Om bina inte ville sätta sej, skulle de slå på en bläckbunke eller ett lock eller något annat som var bra klang i.

1935 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //