Transkriberad uppteckning

Gastar var sådana, som var illa 'ometkomna.' De påstod, att de blev sjuka, om de härmade efter gasten. Passade de sej inte, så fick de en örfil, så de kunde sätta sej. Det var en karl, som var ute och gick – min mor talte om 'et – och han gick och härmade efter gasten. Och gasten följde efter honom ända till stugedörren. Då la det till i uppdörringen, så de trodde den ramlade ner. Så hade han fått det slaget i huvet, så hade han väl dött. Nere på Grubbe gärde vid sjöänden var en, som blev mördad. Det var en, som hade varit å i utlandet och hade väl många pengar. Så var där en bonde i Järmundstorp – Börje hette 'n. Han hade fått nys om, när den där sjömannen skulle komma, och han gick och passade på honom och slog ihjäl honom. Det hörde de ofta sen, hur han väsna¬ des och levde. Det var vid ett lid de kallte Flakele, som det hände. Så de kallte honom Flakegasten. Somliga kallte 'n visst Spängegast.