Transkriberad uppteckning

På kyrkogården fanns en grav som det aldrig gick att hålla igen. Hur mycket det fylldes i hålet så sjönk det undan. Om den graven troddes det, att den döde som låg där inte kunde ligga still utan var uppe å "skrömtade" om nätterna. Om den döde gick igen, så hade han något på samvetet, som han ville ha tillkänna. Om den dö- de var ovän med någon, så gick det inte an att vara trygg, utan den döde kunde komma. Om man kom till tals med den döde, så slutade han att gå. Men då skulle en inte vara rädd av sig. Var man rädd gick det inte. De som kunde trolla tog både jord och ben från kyrkogården. Men när något togs därifrån så skul- le något läggas i ställe. Tog man jord, så skulle man ha jord hemifrån å lägga i stället.