Transkriberad uppteckning

I Kärnberg fanns en stor trollkarl – Pål i Kärn- berg. Han fick inte vigd jord utan han blev begra- ven norr om kyrkan. Det var en tyske i Torsby på en marknad. Pål i Kärnberg var också på marknaden. Han fick se att tysken hade en orm om halsen. "Får se", sade Pål, "om jag inte skall kunna så mycket att jag får ormen att sticka tysken". Pål hade knappt sagt ut ordet, förrän ormen högg till. När den ene ville ha död på den andre, så ritades ovän- nen av på en bark. Se'n fästes den barken på ett träd i skogen. En spik togs genom barken. Om spi- ken slogs i hårt med en gång, så levde inte ovännen länge, men packades det sakta på spiken, så fick han gå där å pinas. Sådant hade de gamla för / sig. I trolldosen fanns huvudet av snöripan, ormhuvud, kyrkjord, människoben. De sistnämnda skulle ta- gas innan solen gick upp på morgonen. Det kom en gubbe från Finland till Älvdalen å tigg- de kött. På ett ställe avvisade de honom och sade att de intet kött hade. "Här skall det nog bli kött", sade han och gick. Björnen kom å slog ned korna på sätrarna. Det var en som kunde "stä björn" på dju- ren. Den gubben skrämde upp älvdalingarna. Det var en lappfinne.