Transkriberad uppteckning

En gubbe i Kärnberg kunde inte ligga still i gra- ven utan han "gick igen". En gubbe i Vitsand blev klämd av honom. Det var när han kom mitt för kyrkan i Nyskoga. Det var något den döde skulle hämnas. Om den döde hade något att hämnas över, så "gick han igen". Om en människa hade varit elak i sitt liv, så "gick han igen". Så hade folk för sig. När kroppen hade multnat ned, så kunde de inte gå å skrömta längre. Jo det var i Röjden det spökade så. Det var en käring där som hade blivit sjuk till döden. Medan hon låg där, så spökade det så förskräckligt. Möb- lerna slogs i golvet, pannor, grytor å alla slags kärl flyttade på sig. Det var som om de hade fått liv. Det dundrade och brakade. Inte fick dörren / stå igen. När käringen hade dött, så höll de på till att inte kunna frakta ut henne. Allt ting kom lik- som i vägen. Det var mycket folk och tittade på detta "skrömt", men ingen kunde göra något åt det. Det skulle bero på att käringen hade tagit så mycket från kyrkogården. När hon blev sjuk, så kunde hon inte ställa med det såsom det skulle. Så var det i Rikenberg. Blöta trasor kom flygan- de till sängen där gubben låg. Föremålen kom, som om någon skulle ha kastat dem omkring. Men det fanns ingen synlig varelse som kunde det. Om en tog något på kyrkogården, så kunde de döda komma å vilja ha det tillbaka. Det var så far- ligt. Jag hörde talas om, att de som tog jord på kyr- kogården, lade lika mycket tillbaka av sådan jord som de tagit med sig hemifrån.