KORPSKRIFTEN

...
Meny

Mara

Berättare: Stina Henriksson (f. 1867)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

”Mara” red kreaturen. Hon är så tung, så hon kan kväva livet av ett kreatur. När hon får hålla på med dem så bli de svetta å maktlösa. För att hon inte skulle rida kreaturen, sattes en stålkniv i ta- ket över dem där de stod bundna. Somliga sade att ”mara” var en ”hamn” el. död män- niska å somliga hade sett att det var en hund. Hon kunde ta sig in genom de minsta hål. Mor hade henne, å hon sade att det var något hårigt som kom på kroppen på henne.

Socken Nyskoga
Landskap Värmland
Härad Älvdals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Mara

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //