Transkriberad uppteckning

Den som hade en "speritus" hade aldrig ont efter peng- ar. De sade om en sör i socknen att han skulle ha en sådan. "Speritus" hade de i en mässingdosa. Om en skulle få en "speritus" så skulle en gå en ed till den lede. Och då skul- le en gå till kyrkodörren i tre torsdagskvällar å svärja den eden. Tredje torsdagskvällen kom en skalbagge, å då var det att ta den i dosan. När ägaren dog så kröp "speritusen" innanför skinnet på den döde å följde med i kistan. Men den döde kom till den lede.