Transkriberad uppteckning

Det var i mors föräldrars tid som Bengtkäringen hör- de trollen. Hon fick höra en sådan bjälla som "trôlla" ha- de på sina kreatur. En gång så hade en trollko kom- mit i lag med Bengtkäringens kreatur. Då slängde hon en kniv över kon. Det var stål i den kniven. Bengtkä- ringen satte sig till att mjölka den kon. Medan hon mjöl- kade så kom trollet. "Varför mjölkar du min ko och fördärvar henne", sade trollet, "du skulle ha tagit en vass-så å mjölkat i, nu har du för litet kärl, så nu får jag aldrig mjölka ur kon mer." När "kôllan" blev full så slutade kon att mjölka. Å käringen fick ingen mer mjölk, å inte trollet heller. Innan detta skedde, så var Bengtkäringen och trollet så sams att de lånade allt möjligt av var- andra. De brukade låna kärnkäppen av varandra. / Men efter den dagen blev de ovänner och träffades aldrig mer. / Trollens bjälla spelte så fint. Jag trodde att det var säterkullorna. Jag hörde att hundarna skällde å kullan lockade en fin drill. Hon lockade namnet på vartenda kreatur. Och det var en med de finas- te drillar jag hört. Detta var vid 11-tiden på kväl- len. "Tjât" hörde jag någon som sade alldeles intill mig. Men jag såg inte till liv. Bjällan drog längre och längre bort. Till slut blev det alldeles tyst. Somliga sade att detta var bergtroll andra att det var tomtar.