Transkriberad uppteckning

"Skogråa" var så fin. Hon hade långt ljusgult hår, blå blus å blå kjol. När hon sprang så seglade håret bak efter ryggen. Så hörde jag att många av de gamle hade sett henne. När hon ville vara ful så visade hon, att hon hade rumpa som ett kreatur å då var hon svart som en gammal käring. Mor såg henne på sätern. Å mor blev rädd när hon fick se henne. I detsamma blev "skogråa" som en torr gran med urgrävd stam. Bengtkäringen kastade kniven efter "skogråa", men kni- ven kom tillbaka och gick rätt genom klänningen så att det blev ett stort hål. Den kniven tog käringen vara på å läste en bön över. Sedan gick hon aldrig utan att ha den kniven på sig. Mor talade om att det var en kolare som hade träffat på en "skogrå" å blivit fast för henne. De bodde / ihop i en koja. Kolaren höll på med att kola en mi- la. Så kom det ett fint fruntimmer till honom. De bod- de ihop. Så skulle de riva milan. Under rivningen så skulle kolaren hem till sig ett slag. Medan skulle frun- timret riva. Men hon sade till honom att han fick inte komma fram till milan förrän han hade slagit med yxan två gånger i ett träd. Han kom tillba- ka, men han bryde sig inte om att slå i trädet utan han gick direkt fram. Då fick han se att det var en gammal stygg käring som gick å höll på med rivningen. Hon hade en lång rumpa, som hon skvät- te vatten med, å näsan var så krokig å lång, så hon hade den att lyfta bränderna med. Men då blev han rädd, å så gick han tillbaka å slog i ett träd, men då var "råa" som det grannaste kvinnfolk igen. Då visste han att det var "råa" som hade fått makt över honom. Detta talade också mor om, att det var en säterkulla som var på sätern, å när det led mot kvällen en dag så kom trollen å skulle ta henne. Somliga hade sagt / att det var en "skogsbuse". Men när hon fick se att det var av "de osynliga", så blev hon rädd, å då skickade hon hunden hem. Hon hade bundit sitt kläde omkring ho- nom. När hunden kom hem, så blev fadern orolig, så han red till sätern. Då var stugan full av "underjordis- ka", när han kom dit. Han tog bössan å sköt ett skott rätt över säterjäntan, å då blev hon fri från "de underjordiska". Det var farligt att en kunde träffa "skogråa" i korsvägar i skogen.