Transkriberad uppteckning

Dagen före julafton bars det in fullt med halm på gol- vet. På julaftons förmiddag bars den ut och då tog man å strödde under korna med den. Det var för att en inte skul- le "lorta ner gôlve." Tidigt på julaftons morgon gick en upp och högg julved. Kvinnfolken "hövsa huse." Så kokade de "supe." Så var det att "stå å dôppe juldopp" i den grytan. Detta sked- de på förmiddagen. Det var när man hade doppat i gry- tan som man bar ut halmen. En stund före kvällen satte far upp "speckeneka". När det var gjort så gick han in och då fick alla en sup. Vi gutt- ongar fick bara litet i glaset. "Speckeneka" gjordes fin och sattes upp vid fjuset. När allt var iordning så hade vi ett stort kar med vatten stående i köket som alla skulle bada i. När / vi hade badat så fick vi en sup och något att äta. Alla i huset skulle bada. Hade man ett rothjon i huset så skulle också det bada. Medan vi åt, så brann julljuset. Det ljuset skulle brinna hela nat- ten. Ingen fick röra vid det. Om någon skulle kom- ma intill och släcka det, så visste man att dens lev- nads tid var inte lång. När det var morgon så tog vi barn ljuset och bar runt huset till det slocknade av sig självt. Det skulle blåsa ut själv, för det var så heligt. På kvällen satte man på en stor "resel" i spisen. Medan den "resel" brann, så satt vi omkring ett stort bord (väggfasta bänkar och en "långstol" runt bordet) och åt "julkväl." När vi ätit så tog vi var sin bok och höll bön. Det är inte mer än 40 år sedan jag såg den första julgranen här. Och då var det bara få hushåll som hade. Granen var kort så att han fick plats på bordet. Så fanns det inte annat än pap- persremsor och ljus i den. / När en hade ätit, eller om det var före så lade man något på bordet särskilt å gjorde nô bättre plats för en trodde att den döde skulle komma medan natten. Det skulle liksom vara en synlig plats åt ho- nom vid bordet. På natten var det heller inte säkert än att Jesusbarnet kom å tittade in. På julkvällen fick "krötra" hö i stället för halm, å då fick de veta att det var jul. Man bad att de skulle "äte å trivs för i kväll ä dä jule- kväl." Om man tittade under julbordet, så var man snål mot de osynliga. Det gick inte an för då blev det otur.