Transkriberad uppteckning

Jag hade en kamrat som var äldre än jag. Vi bruka- de vara på jakt, och det vet jag bestämt, att om han sköt bom, så trodde han att bössan var "förtrollad." Om han skjutit bom en gång så tog han och skruvade sönder bös- san och tog "svanskruven" och lade i "nolare vatten" (vat- ten som rinner norr ut). Han brukade också andra sätt som att gå till kyrkogården och ta mull. Bara han fick litet kyrkogårdsmull i bössan, så var det bra. Eller också en vigselring som varit använd vid vig- sel tre gånger. Man skulle skava några flas och lägga i skottet. Det var ett par gubbar här borta på västra sidan som hade riskoja på en mosse. Där brukade de ligga om vårmorgnarna och skjuta orre. De låg där en morgon och rätt som det var så kom det en stor orrtupp och satte sig på ett bösshåll / från dem. Det small från båda bössorna på en gång. Men orren spelade lika bra ändå. Då blev Niklas rädd och sa: "Vi går hem för det är bara skam vi skjuter på. På sådant biter inte annat än silver." Sådana där hi- storier fanns det många. Vid sådana tillfällen var det som man trodde att bössan var "bortstôle" av något ont.