Transkriberad uppteckning

Ett bröllop varade i tre dagar. När det hade lyst i kyrkan för dem, så skulle det vara krycka åt dem. Jag var med och lade en sådan krycka i en eka (båt) åt en som det lyst för. Men för länge sedan i tiden så gick man till dem och lämnade kryckan. Det var flera i sällskap. Det var goda vänner och kamrater till dem som skulle gifta sig. När de kom med kryckan så blev det ju tal och skämt. Och de som lämnade den blev fägnade med något det ena eller andra. Det hette att de "datt ned från predikstolen och bröt benet." Då tyckte vännerna att det var synd om dem, så då behövde de en krycka. Det var en brudgum som sade: "Nu står ja' här i 80 kronor, men då är inte skjortan med" (medräknad). Nu för tiden så gör man upp en "längd" och ger på när / det har lyst för någon. Förr i tiden så gick man till dem med lysningspresenter. Sen om de då hade råd, så gjorde de lysningskalas åt dem som hade givit. På bröllopsdagen fick bruden "brurskåla". Så gav gäs- terna i "brurskåla" efter som de hade tillgång till. När de var framme och fick en sup så lade de i skå- len. När de hade varit vigde i kyrkan, så gick de och plockade med sig en hel hop ungfolk. Man samlade ihop dem vid kyrkan. På kvällen dansade hon med dem, å då fick hon pengar "brudepengar". - Två och tre spelmän höll mu- sik vid bröllopen. När brudgummen kom till bröllopsgården, så möttes han av spelmännen, som spelade marscher. När de kom in så fick de "spelmanspengar." - När det led in på kvällen så kanske bruden hade försvunnit. Då kanske någon eller några hade nappat henne. Då kanske man hade fört henne långt ut på en holme. Då blev det ett sökande med gästerna. Någon sprang hit å någon dit för att få fatt på henne. Den som / som då lyckades spåra upp henne fick en extra sup när hon kom tillbaks till bröllopsstugan. Det hette att brura "vart bortstôla". Men det kunde också hän- da att gästerna gjort spektakel av den som funnit hen- ne. Hon kanske var gömd i en källare. När han då kom med henne ur källaren så blev det skratt och flep. På bröllopen förekom mycket skämt. Man kanske drog iväg med gubbar och käringar till en källa och blöt- te dem. I Fågelvik var jag med på ett bröllop där man hade sådant skämt för sig. Man tog en käring med till en källa för att blöta henne. Men det blev annat av när de kom till källan, för då var det kä- ringen som blötte gubbarna i stället. Hon tog en av gubbarna och kastade mitt uti, för hon råkade att vara stark. Första dansen som dansades på bröllopet skulle dansas av brud och brudgum. Det var "brudedansen". Se- dan blev det en annan som vart ärad av bruden. Al- la manliga som kunde dansa skulle dansa med bruden. Men bruden "öppna dansen." / I brudsängen hade man styrt till. Man hade klätt ut käringar och gubbar och lagt i sängen. Någon käring eller gubbe hade man lagt under sängen. Man ha- de format figurerna av vedträ och trasor. Jag har det i minnet som en dröm att man drog fram ett träd på gården.