KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Västra Fågelviks, Värmland 1935

Naturföremål

Berättare: And. Eriksson (f. 1871)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Min mormor offrade för engelska sjukan, men det var i sjön. Hon trodde att ungen hade fått sjukdomen från sjön. När mormor var med barn så var hon med på sjön en gång, och då blev hon så illa sjösjuk. Hon trodde att det var av detta som ungen fått men av. Hon tog ho- nom med sig en kväll och gick till sjön och kastade av hans kläder ut i vattnet och bad att ungen skulle få hälsan tillbaka. Offerkälla har jag inte hört talas om annat än i Karlanda. Dit var både mor och far.

Socken Västra Fågelviks
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Naturföremål

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Västra Fågelviks, Värmland

Bondens år

i Nordmarken kan man säga började med juldagen, då första åtgärden vidtogs. Den som först kom hem från julottan fick nämligen först gjort ploganden och därför var det ett väldigt kappkö- rande från kyrkan. Vårfruafton nåddes samma mål genom att lägga sig tidigt. Den förste i säng fick först gjort sådden. Påskmorgon gick husfadern tidigt upp och eldade en duktig brasa av töre. Ju tjockare rök ju bättre skörd således ett riktigt våroffer Tecken, som bådade årsväxten. Som väderleken är 3 vec- kor före och 3 veckor efter mickelsmäss, så blir den under sommaren. Så, som skogen är klädd av rimfrost i varslan advent så blir skörden. Så stora som snödrivor- na vid gärdesgårdarna Petter Katt, så stor blir kastan på logen. Åskan första gången från norr bå- dade torka. Vårsådden. Tecken för vårsåddens början. Då torduveln börjar flyga på kvällen, då lönnen blommar, då svallis å vissa berg norrsidan lossnar och faller ned såfläck. Våroxen = gärdesglinder, ej annan betydelse än som vår- tecken. Karolina, linsåningsdagen. Urbanus, sista så- ningsdagen, senare sådd mognar ej. "Så kallt att man måste ha bälgvantar, bör det vara vid vårharvning- en. Allmänt att kvinnorna sådde men ej av annat / skäl än som arbetsfördelning. Ingen särskild bön eller formel, men första såkastet, liksom så många arbetens början: "I Jesu namn. Och denna vackra sed är nog inte helt utdöd än. En gång då jag körde åt min svärfader, fick jag uppleva en vacker sedvänja. En aldrig granne kom gående över sin åker ner till "delegårn", sträckte fram handen och sade "ti löcke" till lycka. Man handhälsade ju aldrig annat än i undantagsfall innombys. Jag tänkte då att om jag fått giva detta som idé at en konstnär skulle det sett ut ungefär så här. Jag, en ung bonde mitt på åkern, svärfar, medelåldrig går gamlingen i möte och denne har ställt sin såkorg på marken. Då kunde devisen "te löcke" syftat så väl på året, som den in- brytande nya tiden. Både vid såddens och många andra arbetens slut bestods "löktebete" men ej någon särskild bestämd rätt eller ritmässigt. På många ställen hade man tagit upp den norska seden med flödegröd, som då fick namnet löktegröt. Skörd. Löktskär = slutskär lykta gråtareskär, sista skären på en åker. Då denna ju föll platt på marken var den besvärlig att ta upp, men troligen syftar det även på att det sista av en otillräcklig skörd är taget. / Före Årjengs marknad borde all säd vara skuren, annars blev det inget marknadslov. Eljest ansågs det att säden mognade till "meckelsmäss" om inte frost- en kom. Potatisen skulle tas upp mickelsmässveckan. Då all skörd var bergad skulle var och en i hus- hållet ha sin "skårgäll" bestående av en stor kaka siktbröd, råg eller vete, av årets skörd med mycket smör och sandost, att användas efter gottfinnande. Således vanlig "klengås" klena = smeta, som ju är nordmar- kingens livrätt. Tröskning. lovisa = logvisa, skämt med nybörjare. Under det man pratade för att förvilla och frågade om han önskade lära lovisan passade man på och kasta- de slagans bägge käppar dängare och hand val om hans hals med "kolon" knuten som håller ihop käp- parna i nacken och klämde till duktigt. Skriket liknade inte mycket en visa men fick ändå bä- ra namnet. Att beskriva tröskningen förståeligt är inte lätt. Råg tröskades väl lika över allt, då halmen där skall ligga lång och redig i nybundna kälkar karvar. Havre, bygg och vete däremot skulle ju borströskas bôströskas. Först lades upp tätt med nekar på loggolvet varpå trös- karna bankade på, vände nekarne med slagan och / och bankade andra sidan, tills mästa havren var ur, utan att banden slitits av. Sedan restes nekarne upp vid ena elle båda logväggarna med rotändan upp. Det- ta var åvânkningen, och den fortsattes, tills man fått la- gom att tröska färdigt på dagen, genomsnittligt 12 travar om 24 nekar. Så skyfflades golvet rent. Ene tröskaren sprätte nu ut med slagan vanligen 2 nekar på golvet. Efter några inledande slag lyfte en (av) tröskaren med slagan lätt upp nekarne under mitten men något närma- re roten, då den andre drämde till ett hårt slag så att karven vände sig över toppändan. Så är det hans tur att skôta k-jud (hårt k-ljud) upp och den andres att slå o.s.v. tills banden trasats sönder. Derefter fort- sattes med ömsevis uppskôtning och slag, tills halmen ma- növrerats intill en vägg. Så fortsattes med nästa par, tills halmhögen blev så stor att den fick skakas upp och kas- tas i ladan. Men en skicklig kunde även med slagan spretta till halmen, så den flög i ladan för var gång. En skicklig tröskare rörde aldrig kärvaren med hän- derna eller annan redskap än slagan, denne skulle göra allt. Tröskade man efter sol så tröskade tôssen på kvällen men om någon av, dem som hörde det, endast sade "hör" så tystnade han genast. Han tröskade hastigt och lätt. Före jul måste allt vara färdigt. / Jakt. Det berättas om en gammal jägare att han aldrig kun- de skjuta något efter det han skjutit en vit räv. Rackelha- ne var omöjlig att skjuta men föll för silverknapp. Bössa, som inte dödade, kunde botas genom att piska en orm in i pipan och sedan skjuta ut denna. Kreaturen. Kristi himelsfärdsdag skull djuren drivas på skogsbete såhär fanns nästan inga på denna trakt, utan man vallade på dagen och drev hem till kväll och då skulle ungdjuren ges namn "döpas" med en lövkrans över huvudet för att skydda dem mot ulven. Vid hem- komsten denna kväll skulle jätaren ha "bôttebete", en smörgås, som bars i mjölkbyttan ner till lagårn, där den skulle ätas. Peregrims Peder Grim Då skulle ro- pas i skogen till jätten "Bind nu dina hundar, nu släpper jag mina får" Sen hade ulven ingen magt med dem. I anslutning vill jag meddela orden till en horn- låt, jättens lockrop på sina kor. Ko Säta, ko Stjerna, ko Lodros Hemjorta Musika Ramfeja Budeja Budi Russi å Fagros Ej notkunnig kan jag ej meddela melodin, men den är mycket vacker. / Ett par saker utanför ämnet vill jag även nämna. Min farfarsfar född 1777 å Glava finnskog använde som julträd en en. En vacker, mindre buske placerades i högsätesvrån, prydd med pappersblommor. Då detta var före julgranens uppträdande i orten, har jag fun- derat om det möjligen kunde vara en sedvänja från hans hemtrakt eller uppsnappat från annat håll. Tarte, ett gammalt ord, som stundom användes av äldre generationer men nu är helt bortlagt. Kort uttal med lent a. Betyder ungefär: för en kort stund eller för stunden. Till ex Tog denna brödbit tarte tills maten blir färdig; tog dessa vedträn tarte, tills jag hinner hugga. Användes även vid jollring med barn: din ongetart, din lel- le tart. Möjligen detsamma man stundom får hö- ra ett barn kallas talt, då ju vi värmländingar så ofta blandar om r och l. V:ra Fågelvik d. 28 jan 1942 D. V. Hedelund Dusserud, Töcksfors. tel. Sundsby 5

1942 Läs sägen →
Västra Fågelviks, Värmland

Bondens år

1) På Eriksdagen skulle Rågen gått i ax, om Olof skall je kaka. Efter Urban skulle ej vara bra att så, då borde sådden vara utförd. 2) Linet skulle sås, då Häggen stod i full blom. När Björken blev grön, var rätta tiden för Vetesådden. 3) Med våroxen menas den ånga som uppstiger ur jorden mot solen om våren. 4. Om sjön jick upp för Nordanvind betydde det ett dåligt År. Den 25 Januari, "Pauli dag lugn å 5) ? /klar, gått år i förhoppning man har." Men stormmar det denna 6) Sunnanväder / dag, bliver det krig å örlig i alla land. 7) Om morgonen skulle både sådd å andra göromål påbörjas i annat fall kallades det ådags. 8) "April våt å Maj kall, fyller bondens lador all." 9) ? / 10) Den 1 Maj skulle man dricka merj i benen samt äta av nogon brödkaka sen Jul, för att ej få ont i ryggen av vårarbetet. Även Hästen skall ha en kaka som varit nedgrävd i Havrebingen. 11) ?(12)?)13) Linet skulle sås av kvinnor även andra sädesslag såddes av kvinnor. /(14) Man skall läsa Fader vår eller nogon annan bön, Havre till exempel skulle sås sa det föll 7 korn på ett Oxtamps storlek 15)?16)?17?18?19.20.21.) Man jick med ett lakan eller skynke å drog efter sig över andras marker för att uppsamla dagg om midsommarnatten, som sedan urvriddes över ens egna foderkrubbor eller dylikt.)22?23?)24.) Ja 25 Ja) 26?) / 27) När klöver å timotej samt renen stod i full blomning 28.?)29.) Ja för att villebrådet skulle ha nogot att äta 30) sjongare 31.) benämning på lie. (Jan.) 32)? 33) Med löktskär menades den sista skären av det sädesslaget för året, gråtareshår den sista skären på en åker 34`35.?36.?37.?38.?39?40?41?42?43?44?(45) Lars skulle slåttern vara avslutad. Mikaeli skulle potatisen upp (46)? 47( Ja) Slottergille) Skärgällkalas, när skörden var inbergad, bestående av klengåsar 48) Med lovisa menades, då nogon med prygel eller (slagan) klämde nogon över nacken. 49) Man lägger upp på Logen 8 eller 12 kärvar på var sida, sen står två man emot varann, å slår så gått de kan. 50)?)51.Nej)52.) Den som inget hadde att tröska till Vaffermäss, hadde inget, sa de gamla. 53)?54? 55. Ja) 56.?) Fågelneken eller kärven till Fåglarna som uppsattes på Julafton lades av vid tröskningen 57)? 58.) man botade bössan medels att lägga litet silver i å skuta ett trôllskott 59-60) Den som vill ha tur i jakt gräver upp nogot som heter Ekorrnötter som fins under granrötter, sedan blandas det mjölet som fins i dessa samman med krutet 61.) 62)? 63.) man skulle kasta nogot i vatnet, om intet annat så lite jord 64) ? 65) När Enen blomar var lektiden för Aborre, å Braxen kunde man börja meta när Allövet var stort som mössöron 66)? 67) En Lusciabrud var tidigt uppe å bjöd på kaffe å Lussekatter 68)? 69) så långt tibaka de gamla minas 70)? 71? / 72) Husdjuren Om Julkvällen skulle kreaturen jes Havre, varvid följande sades. Ät väl å trivs väl, i kväll är det julkväll, ta mergen i benen. Om Julottan skulle sägas, Ät väl å trivs väl, i otta är det Julottan, frågar nogon var du jort av nötta, så säg du åt upp den i malt å i salt om Julafton. 73)? Den 25 Mars skulle man springa trane, som det kallades, bestod däri att man sprang barfota till närmaste granne eller så långt en vågade sig för snö å köld. J. Hugo Andersson Flötane Sundsby P.S Skulle ja få ett bokpris vore ja tacksam fö nogon som handlar om djur eller växtriket.

1942 Läs sägen →
Västra Fågelviks, Värmland

Odens jakt

"Dä va Odins jakt över berga, som geck om kvällane" som de gamle brukade säga. En kväll var jag med far till Holmedal. Då fick jag höra något i luften som skäll- de som hundar. När jag sade till far detta, så bad han mig vara tyst, för det var "Odins jakt", sade han.

1935 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR