Transkriberad uppteckning

"Strömgôbben" och "Necken" var en och samma. Ibland var han i sjön och ibland kom han upp i bäckarna. Han spelade. Både mor och far hade hört honom spela nere vid sjön. Det var inte som vanligt spel för de kände sig ända som underliga, när de hade hört på det. "Strömgôbben" var luden som en katt. När han tyck- te att inte kvarnen skulle gå längre, så stannade han henne, och då kanske inte det gick att få henne i gång på flera dagar. Men när han blev god igen, så lät han henne gå som förut. "Sjöråa" bodde i sjön. Det fanns gamla gubbar här i min barndom som inte trodde sig att slänga ut en metrev förrän de hade sagt något vackert om sjöråa. Hon var som ett fruntimmer. Hon kunde simma väldigt. Så det fanns ingen som kunde / segla eller ro från henne efter vad de gamle hade att tala om. Om hon rådde om fisken vet jag inte men jag hörde talas om att det var somliga som kun- de muta henne, så att de fick en mängd med fisk. De satte något särskilt på kroken, men vad det var fick jag aldrig veta. När hon slog i vatt- net så att det lät som när man slår med en piska så blev det storm.