Transkriberad uppteckning

All julved skulle vara huggen när solen gick upp på julaftons morgon. Det var gammalt bruk. Ingen fick stå och hugga därefter. Det var att göra upp en eld på skjulbacken så att en såg att hugga. När veden var huggen, så sattes yxan i stället. Han fick inte sitta i stabben, för allting skulle vila. Man bar in halmkärvar sådana de var och bredde ut över golvet. Halmen bars till "fjuset" när han legat över juldagen. Då fick korna äta upp den för att de skulle mjölka bra på sommaren. Julgran kommer jag inte ihåg någon från min barn- dom. Men när de började ha sådan, så var det ba- ra en liten låg granbuske som sattes på bordet. Det var papper, pepparkakor och ljus i den. Det var mest för ljusens skull man tog in busken, för det / var vackert, när man hade fått ljusen tända i den. "Fôggelneka" skulle vara uppsatt så tidigt att fåglar- na fick äta sig mätta till kvällen. Den neken kal- lades också för "speckenek". Det skulle vara den gran- naste neken man fick tag i. Sattes på en stör vid uthusen eller så att man kunde se henne från ett fönster i stugan. Om julaftons kväll fick kreaturen hö. Vid utfod- ringen skulle man säga: "Ät väl, trivs väl, det är julkväll i denna kväll." Spannmål åt hästen förvarades under bordet julnat- ten. Det fick han på på julmorgonen. Det var för att han skulle hålla sig vid hull under året. Julbrasan bestod av björkved. Om en fick se spår i spisaskan, så var det mär- ke till att någon död hade varit inne i huset på natten.