Transkriberad uppteckning

Vid ett gammalt kvarnbruk vid Tången såg de "nec- ken". Gamle mjölnaren som bodde där hade sett honom. Det var flera som sade att de hade sett honom i for- sen där. När han inte ville att kvarnen skulle gå, så stannade han henne. Då fick kvarngubbarna vänta till dess att han ville dra på igen. I varje litet fall var det en "skvaltekvarn". Och vid dessa kvar- nar såg man en liten gubbe med grått skägg och röd mössa. Det skulle vara "necken". I min barn- dom var det många som hade sett honom. Om de inte precis var rädda för honom, så hade de re- spekt för honom. De var inte säkra än att han kunde ställa till ont för dem. I ett tjärn häruppe i skogen fanns "sjöråa". Det gick inte bra för alla att gå till det tjärnet / och fiska. En del hade tur, och det var de, som stod sig väl med sjöråa. Hon tyckte olika om karlarna. Personer som kände till tjärnet från barndomen kunde komma vilse ibland och aldrig komma till tjärnet. De kunde gå mot tjärnet och inte hitta det. Om det nappade bra, så blev det att "sjöråa" hade varit gunstig och givmild. "Sjöråa" hörde jag inte tal om annat än i samband med sjöar. Men där reg### hon enväldigt.