Transkriberad uppteckning

En gång var jag med far min. När vi kom på en skog mellan Årjäng och Holmedal, så blev far allde- les mol tyst å krit vit i ansiktet. Jag frågade vad det var fatt. Men far bara knuffade till mig och sa- de, att jag skulle vara tyst. Dagen efter talade han om att han hade inte varit så illa ute förr, för han hade sett en kalv springa över vägen, å kalven hade ingen svans. Han sade att det var själva skam som hade vist sig för honom.