Transkriberad uppteckning

När de var ute i skogen på tjäder- och orrlek, så träffade de på "skogråa" å ibland självaste "busen i skogen". En gubbe härifrån hade gått i skogen å stö- kat. När han kom i Munkedalen gick han mot en höjd. Som han gick där så tyckte han att det rass- lade. Han kom rätt fram mot en person som stod på ett ###dberg. Den hade langt hår och horn på huvudet. Det skulle vara "busen". "Skogråa" var som en kvinna. Men hon hade stora klum- piga bröst som slang omkr. när hon fick brått. Efter ryggen hang det som en hästman. Det skulle vara svansen. Far låg i en koja på mossen för han skulle skjuta orre. Han gick dit på kvällen och lade sig. När det led ut på natten fick han höra, att det ropade uppe / på en ås. Han gick ut å ropade och frågade, om det var någon som ville något. Men då skrattade ett frun- timmer, sedan blev det tyst. Så började det blåsa från det hållet. Det blev värre och värre, till slut så föll kojan ihop. Det var inte annat att göra för far än att bege orrarna och gå hem. Det var "skog- råa" som ställde till med detta. Ibland när jägarna kom åt skogen, så bet varken kula eller hagel. Haglen for ned strax framom skytten. Då var "skogråa" i närheten. Men om man då ha- de skav av något järn från kyrkan eller silver å lade i lag med haglen i skottet, så rådde inte "skogråa" med att skämma skottet.