Transkriberad uppteckning

Vi hade hos oss en flicka från Djufsheden (hör till Silbo- dals sn. nära gränsen till Glava). En dag i februari månad, det var en halv m. djup snö, fick en svägerska till mig se korna kom- ma ut genom dyngdörren alla fyra, o denna satt högt, så att de hade ej kunnat komma ut där genom mänsklig makt. Svä- gerskan visade mig det, och jag ropade på flickan att hon skulle gå ut o ta in dem. Då sa hon: "De där nocklingarna ä allt mä mäj här som va mä mäj däroppe". / Hon menade tomtarna, hon var religiös och trodde inte på dem, men då förföljde de henne. De kas- tade in ved efter henne, och en natt medan hon var hemma levde de ute i gången och kastade in ved i köket där hon låg, så att hon måste gå upp och lägga sig hos sin far o mor. Jag gick åt ån efter vatten en kväll och hade en lykta med mig, som jag ställde högt uppe på backen. Men lyktan kom ner till bäcken efter mig i alla fall, fast det var alldeles lugnt. Men jag tog ju opp lyktan igen och vattnade hästen ändå.