Transkriberad uppteckning

Jag hörde talas om en skogrå som var inne och ville låna kärnan på ett ställe o sa: ”Får ja låne falestecka di, ja ska slå på dunreka mi!” Det var en jägare som träffa ut för skogråa, hon kom till honom å ville blåsa i gevärspipan, han drog opp hanen å sköt å hon stöp, det blev som en hösåte med ”posserom” (grodrom) som låg där å dallra, mer blev det inte. Om man gick vilse, skulle man ta av rocken eller ytterplag- get vad det än var och vränga / det tre gånger. Det är en myr här som kallas Lurebåsten (-bråten), en kvinna var där o såg efter kreaturen på kvällen. Då fick hon se skogsfröken, en björk hade vuxit krokig över myren, o då satt hon i toppen av denna å gungade opp å ner. Men kvinnan gick därifrån å störde henne inte. Skogsfröken var fint klädd o vacker åg. Det var en skogrå som visade sig vid Hea (Hedene) å Larkere (Larkerud) här. En kar, som de kalla Skôre, sa te henne en gång: ”Hô går du här å skrömter, Lisa!” Han trodde att det var e som de kalla ”änka i Hea.” Men då tog hon honom å slängde honom över / de högsta topparna, så han fick brock och blev aldrig folk mer. Gran-Kari kallade de skogråa. Så blev det ett åskväder så att ett berg öster om om Larkere omkring 100 m. högt, klövs mitt itu. Och efter det åskvädret blev allt Gran-Kari borte. Körkeklockera tål inte skogråer o sånt.