Transkriberad uppteckning

Det var två som var o kola, en gubbe o en pojke, pojken var kort o gubben lång. Så kom skogsråa dit när de låg. ”En stakat o en lång,” sa hon. Så drog hon ner pojken i benen, men då blev han för kort där oppe, och så höll hon på. Om de gick där skogsråa hade gått, så blev de vilsna. De blev de också om de gick över ett gräs som kallades ”vilsegräs.” men om de blir vilsna, ska de sätta säj på en sten o vränga huvudklädet. Det var en flicka som ”gette” / (vallade) oppom älgåsjön. Då råkte hon där en annan äldre kvinna o sa: "Dä va granne kretter I har.” ”Ja,” svarade denna, ”bli mä mäj hem, dine krettur ska stå still.” Hon bodde i en stor, grann, rö byggning, och flickan fick vispegröt med smör- håla i. Kvinnan talade också om vad hennes kreatur hette. ”I ä allt bra rik, I mor,” sa flickan. ”Nej, ja ä inte rik,” sa hon, ”men ja har e söster i Skamtjärnsåsen, den ä rik den.” (Detta skall vara bortom Lenungen här). Sen följde hon flickan till kreaturen igen. ”Vart heter den mossen?” Sa hon om älgå- sjön. Flickan talade om det. ”Ja, kast däj i då,” sa hon, och med detsamma försvann hon. Flickan var från Kall- bäcken (Älgå), det är en 80 år sedan.