Transkriberad uppteckning

När jag var nio år, var jag och en annan pojk och lekte nere vid en bäck en gång. Då hörde vi, att det prasslade i bus- karna ett stycke därifrån. Om en stund fingo vi se en stor orm Det var en hjulorm. Vi blevo så rädda så vi sprungo, så fort vi kunde, men ormen kom efter. Det var tur, att vi skulle upp för en backe, så ormen kunde inte rulla så fort, utan vi hunno hem och stängde dörren, men ormen rullade förbi. Han sat- te munnen i stjärten och rullade utåt vägen, som ett hjul. Människorna voro rysligt förskräckta. Prästen lyste på i kyrkan, att den, som kunde skjuta ormen, skulle få 50 kr. Till sist blev den också skjuten i en församling, som hette Rydboholm. Ormen hade då rullat något över en mil men ej gjort någon skada. Det var ett sådant undrande, var ormen var kommen ifrån, ty sådana ormar hade man aldrig sett förr i Sverige, och man såg aldrig någon mer.