KORPSKRIFTEN

...
Meny

Mara

Berättare: Anna Kull (f. 1876)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Mor fick "mara" när hon låg på rygg. Men ba- ra vi ropade namnet på henne, så var hon bra. Hon skrek och jämrade sig, som det skulle ha varit något farligt åt henne. Själv trodde hon, att det var något farligt som kom in om kvällarna. Hon ville inte att en skulle tala om mara. Så brukade hon ha en hästsko hos sig i sängen, för att hon skulle vara bevarad.

Socken Väse
Landskap Värmland
Härad Väse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Mara

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //