KORPSKRIFTEN

...
Meny

skogsväsen.

Berättare: Hj. Kortman (f. 1845)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

"Skogsråa" var folk rädda för. Det var många som möt- te henne om kvällen. Bäst det var så dök hon upp för dem, så att de skulle "gå gâle". En gubbe från Algustad kom från Karlstad en kväll. När han kom på Sörmon, så fick han inte hästen dra. "Vâlles dä va", så hade han hört att en skulle få hästen att gå, om en gick fram och tittade under betslet vid panluggen på hästen. Han gjorde det, och då fick han se "e tjock vätte" som satt bakpå vag- nen och slog med benen. Men hon fick brått av och se- dan höll han inte på att kunna hålla hästen. Men bara en hade stål på sig, så trodde trodde hon sig inte på en. Hon kunde trolla på bössan, så att han inte "bet."

Socken Segerstads
Landskap Värmland
Härad Grums hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: skogsväsen.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //