Transkriberad uppteckning

"Skogråa" skulle en allt vara rädd för när en var i skogen el. bort i skogskanterna. Jag kan inte säga att jag sett henne, men hört henne har jag. Det var allt så säkert hon. Jag tyckte att hon skrek Kajsa på mig. När jag fick höra namnet, så tittade jag däråt, å då hörde jag att det skrek Kajsa en gång till, men då tog jag "vebôla" på ryggen å knalla mig hem. När jag fått veden på ryg- gen så brakade det till i skogen som om träden skulle ha fallit ned, och så fick jag höra en skratt som jag inte hört förr. Jag läste Guds ord hela vägen, för jag var rädd att hon skulle komma och ta mig. Men jag kom välbehållen hem. "Skogråa" var ett styggt troll. För det var väl inte annat än ett troll det heller. Hon kunde kläda sig i vilken skepnad som helst, svin, människa, hare, fågel och allt som hon kunde hitta / på. Och ibland kom hon som en grann fröken. Det var en dräng som kom till tals med henne på en marknad i Malsjö. Då var hon fin som en fröken. Men så råka- de han få se henne på ryggen och fick se att hon hade rompa. Då blev han rädd, men för att han skulle visa henne en tjänst så bad han henne, att hon skul- le dra in släpet. Hon tackade för det och gav honom pengar till marknaden. Det var på henne det berodde om en gick vilse. Hon visade en alldeles rakt åt det håll som en inte skul- le gå. Hon ställde till att en såg annat än det en skulle se. Det var inte annat än Guds ord som hjälpte att kom från henne.