Transkriberad uppteckning

Ett fruntimmer i v. Lysvik kunde binda tjuv. Hon tjä- nade i Solberg. Det var när Jan i Solberg. Där hade de slak- tat å hade mycket sovel i matboden. Men sovlet kom bort ur boden. Matmoran trodde pigan om det. Ma- ja, pigan, blev ond och sade: "men den som har tagit det skall få bära det tillbaka. Ni får inte säga nå- got till dem, när de kommer å tackar för lånet". Tju- varna kom så att svetten stod om dem. En granne hade hö i Tàberg. Höet kom bort. Maja blev efter- skickad. Hon lovade att tjuven skulle komma tillba- ka med höet. En morgon, när husbonden kom till ladan, så satt det en karl där med en stor hö- börda på ryggen. Han satt fast å kunde inte få bördan av sig förrän han blev tillsagd att han kun- de gå. Hon kallades för Bräckemaja denna pigan. / När hon trollade tjuvarna tillbaka, så hade hon ett såll och en ullsax. Hon gjorde inte något annat än "môttra" över sållet å vände saxen fram och tillbaka. Jag vet inte, men de skyllde den pigan för att hon ha- de stulit med sig av nattvarden. Det var det hon ha- de att trolla med. Om en ville att tjuven skulle straf- fas, så tog hon fram en vattenskål, så bad hon att en skulle titta i skålen. Så frågade hon, om en ville att hon skulle sticka ut ögonen på tjuven. Om en ville stämma möte med en orm så var det bara att svärja å åkalla den ondes namn å be ormen komma. Stål användes som skyddsmedel.