Transkriberad uppteckning

Min mormor trodde på trolldom. Det var en de kal- lade "björnskötten" i Esbjörk. Han kunde trolla. Min mor- mors man å denne björnskytten blev sittande å prata. Björnskytten påstod att han skulle kunna skjuta en av mor- fars kor när som helst utan att se henne. Den andre var envis å sade, att det var en omöjlighet. De slog vad. Om jag har igen alla dörrar å gluggar kan du inte, menade morfar. Nils trodde inte, att han skulle få någon ko skju- ten. Men det bar inte bättre till, än att en av korna dog dagen efter. Mormor var ond på morfar, för att han hade givit sig i sådant tal med björnskytten. "Nu har du så gott", sade mormor. Ni skulle inte ha tvistat." När kon blev sjuk, sprang de efter björnskytten. "Kasta salt i vattensån", sade han, men de hann inte hem, förrän kon var död. En pojk skulle trolla å fresta å ta livet av en kalv. / Han skrapade på selputan å knådade till en deg och gav kalven. Kalven fick magsjuka, så att han höll på att stry- ka med. Han ville "frest" med att trolla. Men det styggaste som de kunde "trôll" på "kröttra" med, det var "skôtt". Trollkunniga personer gjorde ihop en slags boll av trasor, visp - tvag - och limkvistar, hår och annan smörja. Så fick de den kulan el. bollen att dansa iväg i luften å träffa ett kreatur i bröstet. Om en ko blev sjuk å måste slaktas, så var det allt det första de såg efter, om hon skulle ha "skôtt" i magen eller brös- tet. - Jag vet att det var brukligt att göra ett kors över dörren till ladugården och gräva ned stål under tröskeln för att kreaturen skulle vara skyddade i ladugården.