KORPSKRIFTEN

...
Meny

Mara.

Berättare: Nils Larsson (f. 1858)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Jag var ute för mara en gång. Då höll jag på att dö. Jag var öst i socknen å gjorde en likkista. När hon var färdig, så kom de att tala på att det var styggt med en likkista. För att jag skulle visa dem att det inte var farligt med en lik- kista, så lade jag mig i henne. Då var det något som klämde mig över strupen och bröstet så jag höll på att "gå ôt". Jag kunde inte sova på hela natten å var så konstig dagen efter. Det var mara som kom åt mig. Jag hade hört sägas att den döde kom å "re som e mare". Maran kunde komma å "ri" när folk sov i sängen. Men jag hörde också sägas att det var en "ond dröm".

Socken Lysviks
Landskap Värmland
Härad Fryksdals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Mara.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //