Transkriberad uppteckning

I ladugården å stallet skulle det vara blad ur en psalmbok och en "marbôsk" i taket. Det var för att inte maran skulle ri' kreaturen. Om "mara" red dju- ren, så blev de konstiga å utmattade. Hon tog kraften av dem. Mara var något konstigt. Hon kom åt folk också, när de låg å sov. Om en låg på rygg, så var det alldeles omöjligt att vända sig. Hon höll fast en. Det var som en liten ullhund* skulle ligga å klämma på bröstet, sa' sådana som varit ute för henne. Somliga sade, att hon satt i blodet, för det var inte alla, som kom ut för henne. * Pudel!