Transkriberad uppteckning

I mitt gamla föräldrahem fanns det tomtar. Farbror till min far stod väl med dem. Men en gång gjorde de honom ett spratt. Han gick å "sang". Då kom det en liten gubbe fram till honom å sade: "När du går här å sjunger så skall du passa på en gris som kommer. Denne är inte något gott märke med". Gub- ben gick å "sang" å glömde bort vad tomten hade sagt. Jämt som gubben var mitt för en hög snes- stör på logbacken, så kom en gris kvickt som bara draken. Han tog en stör å slog till grisen mitt över ryggen. Se'n såg han inte grisen mer. Rätt som det var kom käringen å ropade: "Hô kan dä va- re med grisen? Han skriker så styggt. Det var in- te annat än att slakta honom. När han var slaktad var det en blå rand i köttet efter slaget. / Den ladugården var gammal, byggd av runda stockar, å där trivdes tomtarna. Gubben sade intet ont om tomten. Vi skall inte tala på det, sade han, för de är goda att ha. De har hörts på senare tiden, för när kvinn- folken har varit i ladugården å mjölkat, så har de hört att tröskvärket går på logen. Ingen människa har varit där. Om det inte var som det skulle vara med djuren om nätterna, så kom "tômtane" å väckte. Förr i världen hade de "rônnspis" i stu- gorna här i Lysvik. Det var så många berättelser att de sett små "fâler" (spår) i askan efter tom- tarna. Askan kunde vara alldeles upptrampad, så att det inte var än "fâler" alltsamman. De dan- sade i askan om nätterna. Så kunde askan va- ra utkarad om morgonen. De fläta man å rum- pa på hästarna.