Transkriberad uppteckning

"Tômter" var så vanligt med i min födelsegård. De dundrade å förde väsen, om en inte var tyst om kvällarna. De "gjorde ätter" som en annan arbetade efter solen gått ned. Vi hade en dalklocka, som hade två "lo". En kväll så gick det ena klockstrecket av, å lodet föll ned med en smäll. En stund efter som vi hade lagt oss, så var det som om någon skulle ha tagit lodet å slängt det från taket å ned i golvet. Det var ett slag så kraftigt. Då var jag 10 år å mins det så väl. På sommaren låg vi ute i en bod. En kväll blev jag sist in att lägga mig. Jag sprang så mycket jag orkade utför backen ned till "boa". De andra hade lagt sig. När jag hade lagt mig, så var det som om någon kom springande alldeles som jag å to i nyckeln å vred om. Jag väckte de andra, men då blev det tyst.