Transkriberad uppteckning

På Tossebergsklätten var "skogsråa". Farfar var där en gång å det var jämt omöjligt att han skulle ta sig därifrån. Vart han gick var det ett fruntim- mer före honom i vägen. Det var ett grannt frun- timmer. Men när hon vände ryggen till, så hade hon som en röd rävsvans bak i "rôva". Han blev rädd, så han tog till bönboken. När han hade nämnt Guds ord, så blev hon borta, men han tyckte, att han kände sig så konstig. Det var som om han skulle ha tappat något. Till sist kom han på rätt väg. Men han ville "nol ôt", fast han skulle "sö-ôt".