KORPSKRIFTEN

...
Meny

Maran

Berättare: Nils Jonsson (f. 1868)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Om ett kvinnfolk hade ont i sinnet till ett kvinnfolk el. en karl, så kunde hon skicka "mara" att "ri". Men det var inte alla som kunde skicka maran - för maran hade de själv, som skickade den. Rödhåriga fruntimmer var inte säkra och sådana som hade "my" hår på kroppen. "Maran" skulle vara som ett fruntimmer sade de som hade sett henne. Det skulle vara alldeles tätt över allt i rum- met, om inte maran skulle komma in. I springorna sat- tes nålar, som spik och vassa föremål. Att sätta skor- na i kors vid dörren om kvällen skulle hindra henne att komma in.

Socken Bogens
Landskap Värmland
Härad Jösse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Maran

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //