Transkriberad uppteckning

”Skogsråa” var som ett fruntimmer, men hon hade ”rompa”. Den var som en hästsvans. När hon vände ryggen till blev hon som ett baktråg. Hon hade kor å på som- maren gick hon å vallade dem i bergen. Hon lockade på dem. Det var många som blev förvillade av hennes kor å fick gå långt inåt skogen å inte fick fatt på sina egna. – Om hon fick höra det rätta namnet på en karl, så fick hon makt över honom. Det var inte an- nat att göra än att skjuta över den hon fått makt med. Men det skulle ske på kvällen när hon skulle till att smyga sig iväg. Det var mycket tal om att hon lura- de jägare. Hon ställde så att det blev fullt med få- gel runt omkr skytten. Han sköt det ena skottet efter det andra men inte var god till att träffa en en- da fågel. Bössan vet jag inte om hon förtrollade, men / fåglarna var inte annat än trollfåglar. Hon kunde för- vandla sig till en stor stubbe. Det var en karl uppe ifrån Lekvattnet som hade lagt sig att sova vid en stubbe. När han vaknade så var stubben borta å han kände sig inte igen. Han tyckte att skogen räckte upp till himmel. Han kom inte till sig förrän han hade läst Guds ord. ”Skogsråa” gjorde så att de gick vilse. De skulle ta av rocken å vränga den å ta den på sig å läsa Fader vår – så kom de rätt. Så gick det inte an att tala om det förrän de hade fått sova över nat- ten på det.