Transkriberad uppteckning

309. När kreaturen första gången om våren släpptes ut på bete så var både barn och vuxna med, för kreatu- ren skulle tämjes. Det var att se efter, så att de inte bröt benen av sig eller fördärvade varandra. De skulle ta tag med varandra då. Innan de släpptes ut så skulle en gå runt vart djur med eldkol på en plåt. Så skulle en ta några strå ur rompa och sätta fast över båset, så att kon skulle gå hem till kvällarna. Under lagårds- tröskeln skulle man lägga stål. Det var för att inte kor- na skulle bryta benen av sig. När korna hade varit ute några dagar så började man mjölka tre gånger om da- gen. 310. En livkalv fick namn nästan strax han var född. Intet särskilt tillfälle för detta. 311. Några strå rycktes ur rompan på var ko och sattes / upp över resp. bås. "Sleck" lagades till i bjällan och så gick man och lät korna slicka på det. När de hade slic- kat ur bjällan väl så hängdes hon på "bjällkoa, och sedan kördes de vall. 313. Om inte den nyköpta kon skulle längta, så fick hon lov att komma in i köket och få äta ur stekpan- nan. Så bad man henne, att hon skulle trivas och in- te längta. "Du ska få så bra" sade man och försökte vara henne till lags. Det var så noga med att hon inte skulle längta, för om hon längtade så stod hon bara och skrek. Det blev så litet med mjölk. 314. Kon fick stå stilla en timma el. så efter det hon varit ihop med tjuren. 315. Intet att anteckna. 316. Brukade ta en säck el. annan trasa att torka med. Det skulle vara salt på säcken, så att inte kon blev "skämd". 317. Den "dreck" som kon skulle ha strax när hon hade kalvat skulle vara kraftig, så att hon fick krafter i köttet genast och bli fort ren. Vanligt har det varit att man haft mjöl och salt i "drecken". Men efter vad / jag hörde talas om av de gamle, så skulle det vara myc- ket mer. Mor räknade upp att det skulle vara brännvin, salt, mjöl, ägg, mjölk och stål. Detta rördes ihop. Så skul- le kalven slicka kon för att han skulle bli livlig. Kon måd- de också bra av det. Hon längtade inte efter honom heller. Stålet - en gammal kniv, sax el. dyl) lades i för att inte något ont skulle kunna skämma henne. 319. Intet att anteckna. 320. Bruna kor och gråa har varit bra mjölkkor. Så skulle de vara kulliga. En ko med horn troddes inte kun- na mjölka så bra. 321. Ingen bestämd dag. Så länge det fanns bete, så fick de gå ute. Fåren gick ute så länge det fanns grönt strå. 322. Fåren skulle inte klippas riktigt över hela kroppen. De skulle inte frysa, om en tofs lämnades kvar. 323. Intet att anteckna. 324. När bina svärmade så begagnade en vatten att kas- ta på dem. Man tog en visp och blötte och spridde vatten i luften. Det troddes att bina då skulle sätta sig i de närmaste träden el. buskarna. Flög bisvärmen / bort så fick någon skulden att ha trollat den till sig. 325. Om någon granne missunnades bina, så fick en inte tur med dem. Det var bäst om fler grannar hade bina ihop. Om det kom råttor till kupan, så trivdes de inte el. om det stod en tom kupa i närheten. 326. Intet att anteckna. Det gick inte an att någon främmande fick stå och se på när grädden togs av mjölken. Det troddes att det skulle bli mindre med smör då. Sällan ville de lämna bort någon mjölk till varandra. Det var för att de trodde, att de skul- le mista mjölken på det viset. Och fick någon granne mjölk el. att han köpte, så gick det inte an att lämna bort den förrän de hade varit i närheten av varme med henne.