Transkriberad uppteckning

Förr i världen räknade de på att om ett kvinnfolk el. en man hade tagit en levande tåssa från en orm så skul- le hon /han/ ha makt att lindra plågorna vid barnaföd- sel. Det föremål som användes vid tillfället skulle vara med vid barnsängen. Det barn som föddes med hätta på huvudet skulle inte kom- ma att lita någon nöd på. Det skulle bli framgång i livet. Men hättan skulle gömmas. Strax barnet var fött skulle det tvättas eller "lögas". Men då var det så noga med vattnet. Det skulle tas ur kok- källan innan solen gått ned. När skymningen kom över vattnet, så fick det onda makt med det. Eld och stål skulle vara i vattnet innan ungen fick komma i det. Det förekom, när mor var barn. När ungen lindades, så skulle det sys hakar och / hyskor i lindan, för att inte "trôlla" skulle kunna ta det med sig. Det var så noga i bland så att när modern fick se en obekant främmande komma, så sprang hon och göm- de ungen, för att det inte skulle lita något ont på den. Om en kom och skulle gå in efter solen gått ned, så kom en av dem som var inne och mötte i dörren med en eldbrand el. en brinnande sticka, som en skulle ta i. Jag har inte hört talas om att någon bytte namn på ungen, men om ungarna var med ute på åkrarna sommartid, så fick de inte skrika namnet på varandra. Det var inte säkert än det kunde finnas troll som hörde dem, å då kunde de bli "bergtogne".