Transkriberad uppteckning

Min tös fick "skriken" när hon var liten. Hon skrek en hel månads tid. Men så kom det en finnkäring en kväll och ville låna hus. Hon fick stanna. Jäntan skrek som vanligt på natten. Då gick finnkäringen upp och tog mössan av jäntan och brände upp. Efter den stunden skrek hon inte. Och den natten "knatt" det in- te i henne. Barnets första tänder kastades i varmen och då sa- de man: "Giv mig en bentand i stället för en guld- tand". Söndagsbarn fick se i syne. De skulle inte bli rädda för något. Det var bra att födas medan prästen var på predikstolen. Kvinnfolk som hade fött barn å inte hade kyrkta- gits hölls som en hedning. Hon fick inte gå ut och / visa sig för folk eller ta någon i hand förrän hon ha- de varit och tagit prästen i hand i kyrkan. Hon fick böta till kyrkan, om hon inte höll sig till ordningen. Om barnet frågade varifrån det hade kommit, så svarades, att en grannkäring hade varit där med det. Det var ing- en mor som talade om sanningen på den tiden. Det var så styggt att nämna om sådant för barnen. Det gick inte an att bada el. tvätta en unge, om det in- te fanns en kniv el. sådant i vattnet. Vattnet slogs under stugan. Fick inte slå ut det samma dag. Det kunde vara något med från barnen, som trollen kun- de få nytta av.