Transkriberad uppteckning

Inte har jag varken sett eller känt "mara", men det var nå- got som en del kom ut för, när de låg och sov. 88/ Mor till min mor hade sett henne en gång. Det var en natt på sommaren. "Mara" kom upp på bröstet på henne å tog ett tag om struparna på mormor, så hon trodde att hon skulle dö. Hon orkade inte skrika å inte vända sig. Men till slut, så släppte hon. Då tyckte mor- mor att det var en liten käring, som hade stora ögon, som smög sig ut i en springa vid dörren. 89/ Den som hade ont av maran skulle ha en "mar- bôsk" liggande vid sängen. Då kunde inte "mara" kom- ma förbi den.