Transkriberad uppteckning

Om "tômten" talade farmor om mycket. Det var på ett ställe som de hade en liten "tômte" i "boa". Han brukade att sikta mjöl åt dem om nätterna. Folket på gården hade sett att "tômten" var så trasig. Husmora tyckte att det var synd om honom. Hon sydde en kolt och ett bar byxor som hon skulle ge honom på julafton. Hon hängde kläderna i "boa". Se'n när hon kom till "boa" så hörde hon att nå- gon sade: "Grann kär sekter inte mjöl mer". Se'n hade de inte mer någon "tômte" på den gården. Så var det på ett annat ställe som "tômten" hjälpte till i lagården och stallet så bar han strå till ladan. Han skötte om kreaturen, så att de var både välgödda och hyv- sade. Bonden tyckte att han hade det bra. Men så höll han på att tröska "bygg" /korn/. Det ville inte ta slut i ladan. Det var lika mycket i ladan på mor- gonen / som när han började att tröska. Han kunde inte begri- pa detta. Men han ville se efter, å då ställde han sig på logen en kväll. Han hade inte stått lång stund förr- än han fick se en liten grå gubbe komma in genom en glugg och ställde sig mitt i ladan. Han kastade ned ett "byggstrå" och pustade. "Det var väl inte något att pus- ta för ett halmstrå" sade bonden. "När jag får ta bort så mycket som jag burit hit" sade tomten, så får du se. Se'n fick inte bonden fodret att räcka till. Tomten ha- de en hel börda på ryggen, men gubben tyckte inte att han hade mer än ett strå.