Transkriberad uppteckning

23 Det var en gubbe som var i skogen och brände tjära. Han fick se att "skogsråa" kom fram till grytan å ställ- de sig till att värma sig. Hon tog upp klänningarna bak och vände ryggen till värmen. När hon stått en stund, så frågade hon vad tjärgubben hette. "Ja hetter sjôl," sade han. Så tog han en eldbrand å slog till henne i "râva" med. Då började hon springa och skrika så mycket hon orkade och skrek "sjôl ha bränt mäj, sjôl ha bränt mäj." Och så svarade det i bergen att ha "sjôl bränt däj, så kan du sjôl ha't så gôtt." "Skogsråa" var som ett annat kvinnfolk och klädd som ett kvinnfolk. Hon hade duk på huvudet. Den skulle vara rutig, sades det. 24. Hon fick makt över karlarna om hon fick höra det rätta namnet på dem. Så blev de förvillade av henne. / Hon kunde få dem att springa efter sig. Det var om kväl- larna hon fick makt över dem. Om dagen gick det inte för henne. 25. Intet att anteckna. 26 Intet att anteckna. 27. Hon kunde göra sig till vad hon ville. Om dagen, så kunde hon visa sig som en stor stubbe eller med en rygg som ett urgröpt baktråg. Det hörde jag väl så mycket talas om. 27. Som djur hörde jag inte talas om henne. 28. Intet att anteckna. 29). Det var "skogsråa" som hade folk att gå vilse i skogen. Om någon kom på hennes vägar el. de spår som hon hade gått så kom han vilse. Det var bäst att ta till bönboken då. 30. Intet att anteckna.