Vänga, Västergötland
Svartkonst
134. När en orm kommit fram till husen, la de en ren näs-
duk där och sa: "Möt mig här på detta stället klockan tolv." Och
ormen kom, men då var han arg, så att om inte den som
stämt möte med honom, kunde slå ihjäl honom, blev han
ormhuggen.
135. Nog förtrollade de bössan förr i världen, det har jag själv fått
erfara, för jag har varit skytt, men jag vet inte, hur de gjorde. Det var
inte svårt att bota, om man bara visste det, det var bara att lägga
in en annan sorts materia, t.ex. en silverpung, då var för-
trollningen borta. Det är en femtifem år sen nu, det hände
mig i Vänga. Jag hade varit hemma hos min gamle far och
köpt en dubbelbössa av honom. Jag hade plats på en bondgård
i skogen. Jag fick se en del pojkar och en gubbe. Han hade satt
upp sin hatt, och de sköt på hatten, men ingen träffade. Det
var en rackargubbe. Jag bad att få skjuta, och det fick jag, men
/
han ville se på bössan först. Det fick han, men jag hade laddat
först, och det visste han inte. Jag hade laddat med en silverpeng,
när jag fått se det där sällskapet. Jag sköt, och hela hatten blev
som ett lumpenät, men sen fick jag springa, för gubben blev
så desperat. (Om man trodde, att bössan var förtrollad, skulle)
137. Jag har nog hört det talet, men aldrig någon sägen om det.
140. Det var en trollgubbe i Tvärred, Finn, som kunde ställa fram
en död, vilken de ville. Då var han ensam i ett rum, men
den döde kom ut. Om det var en flicka, som inte var ensam,
så skulle hon dansa vissa varv med en sån där död, så skul-
le det gå bort. - De reste långväga ifrån till honom.
141. De använde kvicksilver att ta bort foster med. De tog in det,
men de blev fördärvade för hela livet. Men en del stack det i
en åder i armen. Då var det inte farligt, och då skulle de vara
säkra för all framtid.
