Transkriberad uppteckning

Nötkreaturen har väl alltid varit valigt att de mjölkats och att man använt deras mjölk till föda. Dels har mjölken använts i hushållet, dels att föda upp kal- var och grisar med. Stomjöl ("mârrmjölk") har an- vänts mot kikhosta och "ont i halsen." När kon skulle mjölkas första gången så fick ingen annan än den som skulle mjölka vara i ladugården. Rakt ingen främmande person fick närvara el. ens se "mjölkbötta." Det var så farligt för att mjöl- ken skulle bli "skämd" el. att kon skulle bli då- lig att mjölka. Mjölkerskan band en trå i en nål å hängde ner i byttan, som skulle skydda mjöl- ken. Så talades det om att man högg en kniv i väggen vid fähusdörren eller högg en yxa i trös- keln som skulle sitta kvar tre dagar före kalv- -ningen / och tre dagar efter. Att sätta stål i taket var ock- så vanligt - en gammal avbruten täljkniv, lie, stäm- järn el. dyl. Ingen sålde eller lämnade ut mjölk på den tiden förrän man hade haft eldkol i henne. Det skulle inte gå bra att "trôlle på ko- ra" sedan. Nöthår har använts till spånad. Det blandades i ull och så spann man den bland- ningen till garn. Av garnet vävdes filtar, hästä täcken och klädningstyg. Jag mins att far gjorde korstecknet med handen framför hästens huvud, innan han tog ut honom ur stallet. Det var för att ingen skulle rå på att skämma honom. Så var han nog med att al- la sömmer fanns i hästskorna. När en häst skod- des så hade de gamle till bruk att göra ett kors under hoven med hammaren el. tången när skora var påsatt. Om man hjälptes åt att betsla en häst el. spänna för, så gick det inte bra un- der färden. Man skulle göra sådant ensam. Det var ett gammalt tal att man inte skulle gå över / det ställe som en häst hade vältrat sig. Man kun- de få bölder och kvisslor på kroppen eller bli sjuk på något sätt. I fähuset fanns det avbrutna knivar och liar som var uppsatta i taket el. instuckna i väggarna. Det mins jag från min barndom. Det var mest kvinn- folken som hade för sig att det fanns de som kun- de trolla och förstöra kreaturen, och så skulle de mota detta med järn och stål. Om påskaf- ton gjordes kors på fähusdörren och andra dörrar, som var stängsel för kreaturen. Det menades med detta, att inte djuren skulle bli "mostôlne" eller fördärvade på påsknatten. Om en påskkärring kom in till kreaturen, så "trôlla" hon på dem å då blev de "intnô tess" sedan. Påskkärringar- na brukade också vilja gå in i fähusen och klippa fåren, för att de skulle "ta nöttan" av dem. Men de skulle inte kunna komma genom dörren, om det var ett tjärkors på den. - Om man be- römde ett djur, så att ägaren hörde det, så fick / en ett "skitord" till svar: "Köss'a i râva." Det var för att inte det skulle bita någon trolldom på krea- turet. Det menades allt, att man skulle kunna skämma ett kräk genom att berömma det. Om "maran" kom in i fähuset och ansatte ett djur, så hängde man upp en "marbôske" över djuret.