Transkriberad uppteckning

Det var en häst, på ett ställe, som mycket anfäktades av maran. Han var svett och riktigt ”skalv” om morgnarna, när drängen kom dit. Då tog drängen och satte upp en lie vid fönstret, där var en liten bit ur och det antogs att maran kom in genom detta lilla hål. På morgonen saknades drängen, men när man kom ned till stallet, låg han där med avskuret huvud. Det var drängen själv som varit mara. På ett ställe var det det en hund som reds av maran. Han var svett om morgnarna och trött som om han jagat i skogen hela natten. Husbonden undersökte hundkojan och fann att en spik var borta i ett hörn och han förstod att det var genom detta spikhål som maran kom in. En kväll strax efter liggdagstid, gick han ut till hundkojan med sin laddade bössa och ställde mitt för detta spikhål. På morgonen var han förstås intresserad och skyndade till hundkojan för att se vem maran var. Han fick då se sin egen 13-åriga dotter sitta och gråta i hundkojan. Det var hon som var mara, vilket föräldrarna blevo mycket ledsna över.