Transkriberad uppteckning

Näcken. En julmorgon på 1600-talet skulle en präst från Hössna rida till Strängsered för att predi- ka i julottan. Kommen till Valareds bro, fick han se något besynnerligt. Det var vackert månsken, och han såg näcken sitta mitt i ån och spela på sin harpa och så började han sjunga: "Jag hoppas, jag hoppas min förlossare lever än." Prästen, som var ivrig i sin tjänstutövning, ropade till honom: "Häda inte, gå dit du är kommen ifrån!" Men Näcken fortsatte att sjunga. Prästen sade då: "Så visst som det är omöjligt att detta ridspö jag håller i handen kan knoppas, lika visst är att du ej har någon förlossare." Så red prästen därifrån. Men när han ridit en kvarts mil, började spöet skjuta knoppar, och innan / han hunnit till Häggarpet var det stora knoppar, och innan han kommit fram till kyrkan bar ridspöet löv. Prästen blev då mycket ångerfull och vände om den långa vägen till bron. Men han fick då inte se näc- ken, och ingen annan hade sett honom varken förr el- ler senare; men i Strängsered blev det ingen julotta den gången.