KORPSKRIFTEN

...
Meny

Vattenväsen

Berättare: Johanna Svensson (f. 1851)
Upptecknare: Ernst Johansson

Transkriberad uppteckning

Näcken. Vid en skola i Småland hade barnen fått se en mycket from häst som tilltalade dem. De beslutade sig för att rida på honom. Hästen befann sig då vid en sjö. När de fick fatt hästen, började de krypa upp på häst- ryggen. Till sin förvåning fick de se att hästen blev längre och längre, så att alla barnen fick plats. I det samma kom en gammal gumma gående och fick se den långa häs- ten med alla barnen på. Då utropade hon: "Å kors, tocken lång häst!" Men då slog hästen av alla barnen och försvann ner i djupet i sjön, för näcken, som var för- vandlad till häst, ville inte höra ordet kors. En man vid namn Karlström på Eckersholm fick löfte av greve Carl att få låna en häst av honom. att harva sin åker med. Hästarna gick då i bete vid sjön / Eckern. Han fick då se en stor vit häst som var god att få tag i, vilken han då tog och harvade sin åker med. När det var gjort, gick han och släppte hästen vid sjön, men då hoppade hästen i sjön och försvann. Då förstod Karlström att han haft näcken till låns. Greve Carl hade ingen vit häst.

Socken Ljungsarps
Landskap Västergötland
Härad Kinds hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Vattenväsen

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //